"DÅLIG" HÅLLNING?

 

Hållning förknippar många med ryggsmärta men det visar sig att det bara är så i undantagsfall. Det vi kallar för hållning är en ögonblicksbild och kopplingen till smärta har mindre med vilken position man har för stunden och allt med hur länge man är kvar i en position. En person som sjunker ner i soffan och kikar en halvtimme på mobilen löper inte någon risk, särskilt inte om hen rör sig större delen av dagen, sträcker armarna över huvudet mest hela tiden och kan sträcka upp sig utan besvär om det skulle behövas. Inte heller en balettjej i tonåren som hänger över skolbänken behöver bry sig om att sitta rakt så länge hennes arabesker är lätta att göra, hon rör på sig tillräckligt ändå för att få ont av den anledningen.

Din bästa hållning är din nästa hållning
— Hållningsordspråk

Med det sagt så ser vår vardag lite annorlunda ut nu för tiden och vi alla har för det mesta en liknande miljö och (brist) på rörelsemönster. De flesta böjer inte ryggraden bakåt tillräckligt ofta eller mycket. Det är inte mycket vi kan göra åt eftersom vi gör saker bäst framför kroppen, det blir onödigt krångligt att fästa tangentbordet i taket bara för att vi ska variera oss nog. Dessutom har vi anatomin emot oss, något jag tänkte gå igenom här.

spine.jpg

Vår ryggrad är ett mekaniskt mästerverk. Den ska klara motstridiga uppgifter som som att vara stabil och rörlig på samma gång, den ska skydda vår ryggmärg och den ska hålla upp våra inre organ. Den har utvecklats under hundratusentals år och först de sista tiotusen har vi plötsligt börja använda den på ett nytt sätt, nämligen på höjden!

Det har lett till att jag har under åren fått en favoritkota, nämligen den 12:e bröstryggskotan. Den sitter i det område av ryggraden som jag tycker är viktigast att behålla rörligheten i. Begränsad rörlighet i området kring denna kota gör det svårt att inte sjunka ihop, vrida ryggraden (hej golfare!), djupandas på ett bra sätt och kan leda till att vi överanvänder nacke och ländrygg istället för hela ryggen.

När man ser på ryggraden så känner de flesta igen dess vackra S-form när vi ser den från sidan. Vad många inte vet är den inte alltid sett ut så. Vi föds nämligen med en C-formad ryggrad. Först när vi börjar röra på oss så formar vi om ryggraden till den form vi känner igen.

spine_infant.jpg

 

Barnet bildar svängen i nacken först när den blir stark nog att lyfta huvudet från marken. Huvudet är framtungt och därför tappar vi det framåt när vi nickar till (vilket du förhoppningsvis inte gjort än).

Den andra svängen, den i ländryggen, bildas när barn reser sig och lär sig gå. Det märks tydligt att diskarna inte har formats om än eftersom barn som lär sig gå nästan alltid faller bakåt och sätter sig på rumpan när de tappar balansen.

Vi har alltså ändrat på hur vi använder ryggen ganska rejält! När vi gick på alla fyra fungerade ryggraden helt annorlunda. Diskarna trycktes inte ihop under längre tid utan hindrade oss istället från att dras isär i större utsträckning. De inre organen hängde ner från ryggraden och utan att staplas på varandra. Kotorna var, och är fortfarande, kilformade vilket gjorde att ju mer man lät gravitationen verka eller ju mer vikt som lades på ryggen desto stabilare blev ryggraden.

cat_skeleton.jpg

Man kan jämföra ryggradens kotor med stenarna i en valvbro. Ju mer tyngd som är på bron, desto mer trycks brofästena isär och bron blir stadigare. Men om man trycker ihop bron så kommer den snart att kollapsa, något som sker om man ställer den på högkant.

Det som sker när vi välter upp en sådan konstruktion är att det behövs mycket mer kontroll och balans, något vi gör med vårt nervsystem och våra muskler. Det systemet måste användas för att hållas igång, om vi inte gör det så kommer ryggraden bara vara hög staplade klossar som hålls ihop av ledband.

valvbro.jpg
hinge_area.jpg

Det här innebär att ryggen får en brytpunkt mitt på C:et och där hittar vi förstås min favoritkota, den 12:e bröstryggskotan!

När vi sitter ner, har låren pekandes framåt och slappnar av pressas den delen av ryggen bakåt tills den hindras av ryggens ledband, lite som att luta sig mot ett staket. Vad vi däremot inte behöver göra är använda muskler och nerver för att hålla balansen eller stabiliteten, den finns där ändå och det är ju bra. Då behöver vi inte arbeta och göra av med energi.

Problemet blir bara när den alltid finns där så börjar vi tappa styrka och rörlighet

Use it or loose it
— Kroppsbyggarordspråk

Vad kan vi då göra åt det? Jo, det växer ingen mossa på den sten som rullar så rör på dig! Sitt inte still för länge och om du måste göra det, ändra på din sittställning. Ofta. Övrig tid kan sträcka på dig, sträck armarna uppåt, bakåt och ta djupa andetag och vill du verkligen få igång det här området så kommer jag i en kommande bloggpost visa en utmärkt övning som du kan göra!

 

Väl mött!

 
Erik Beijer